det är som om natten mist lite av sin prakt. 

mörkret har slutat skrämmas. 

molnen håller andan. 

 

stjärnorna dansar på himlen 

och jag ligger och tittar på deras skådespel. 

marken känns inte längre kall. 

 

den tinar bit för bit 

och så gör även jag. 

någonting väcks till liv inom mig, 

en gnista tänds igen. 

 

jag är nöjd med var jag har hamnat, 

stolt över att natten och mörkret inte längre skrämmer mig.