att inte låta fibromyalgin knäcka mig.

de flesta dagarna är bra dagar, eller åtminstone dagar med endast lite smärta. det är jag väldigt tacksam för, eftersom hösten och början av vintern var ganska tuff och energikrävande. 
 
men ibland slår det till och jag faller handlöst. dagarna med intensiv värk är trots allt inte borta, de är bara väldigt sällsynta just nu. när de jobbiga dagarna väl kommer, blir jag alltid lite förvånad och vet inte riktigt hur jag ska agera. 
 
så de senaste dagarna har varit jobbiga och värken i mig har tagit över allt annat. jag har tvingats av min egen kropp att stanna i sängen och inte röra mig mer än nödvändigt. när jag försökt göra något, har jag snabbt blivit påmind om värken och en så enkel sak som att gå ut i köket för att hämta ett glas vatten, har många gånger varit helt omöjligt. 
 
trots alla svårigheter de senaste dagarna, har jag försökt hålla humöret uppe. jag har njutit av att ligga i sängen och bara lyssna till regnet. det har på något sätt hållt mig lugn. jag har tänkt på hur bra allt kommer bli när det här smärtskovet är över och jag kommer kunna köra på som vanligt igen. 
 
jag har också tänkt på alla fina människor som finns omkring mig. hur mycket de betyder för mig, inte minst nu när jag är dålig. min familj, mina underbara vänner och alla andra betydelsefulla människor får mig liksom att orka ta mig igenom de långa, jobbiga dagarna. så TACK alla fina. förhoppningsvis är jag snart på banan igen! 
kommentarer

kommentera inlägget här:

namn:
kom ihåg mig?

epostadress: (publiceras ej)

url/bloggadress:

kommentar:

trackback