var det en jordbävning 

som fick hela marken att skaka 

och alla fönsterrutor i lägenheten att skallra? 

 

det dånade i hela området. 

allt kändes plötsligt så ostabilt, 

som om jorden själv försökte säga henne någonting. 

hon förstod bara inte vad. 

 

kanske fanns det heller ingenting att förstå, 

kanske var det inte alls en jordbävning 

som orsakade oroligheterna, 

utan ett krig som brutit ut 

och tillintetgjorde lugnet och glädjen 

i den lilla flickans annars så trygga hem. 

 

någonting var det som var fel i vilket fall som helst 

och det fanns ingenting för den lilla flickan att göra. 

 

hon gömde sig därför under täcket i sin säng, 

blundade. 

rädd för vad som skulle hända därnäst, 

rädd för vad som skulle hända om... 

 

hon öppnade ögonen och drog bort täcket 

från sitt tårfyllda, nyvakna ansikte. 

himlen utanför var täckt av tunga, 

svarta moln. 

då och då lystes himlen hastigt upp 

för att lika snabbt bli svart igen 

och med fyra, fem sekunders mellanrum mullrade det på håll. 

 

det var bara åskan 

som elakt hade lurat henne, 

jordbävningen och kriget var långt borta nu. 

de var bara fantasier i en av alla hennes mardrömmar. 

 

paniken den lilla flickan känt när hon sov 

släppte sakta taget om hennes bröst 

och innan nästa muller ebbat ut 

hade hon somnat om igen. 

 

resten av natten skulle bli lugn och trygg, 

helt utan mardrömmar. 

 

åskan skulle dock fortsätta länge till.