jag har varit på livsflykt alldeles för länge nu, som ett jagat rådjur i skogen. 

gömt mig bland träden, varit rädd för att stanna kvar på samma plats. 

som det villebråd jag var, hade jag alltid en orkan i hälarna. 

jag var smidig och snabb, men alltid rädd för mörkret då jag inte såg någonting. 

om dagen rädd för min egen skugga. 

 

nu har jag glömt bort den rädslan och slutat fly. 

rådjuret i mig har lugnat sig, jag har slutat gömma mig. 

 

jag har tagit ett grepp om livet och bemästrat orkanen.