ett självporträtt.

hon, jag, 
lyfter alldeles för tunga vikter 
i den mentala bänkpressen. 
tar i så det knakar i själen 
och hjärtat skenar. 
 
hon, jag, 
håller huvudet högt ändå 
och fortsätter. 
2018-04-25 @ 12:20:18 innan mörkret faller permalink

kommentarer

kommentera inlägget här:

namn:
kom ihåg mig?

epostadress: (publiceras ej)

url/bloggadress:

kommentar:

trackback
allt som en
gång skrivits
kategorier