allt ska bort, 

flyttas,

tömmas ut. 

 

vi tvättar bort gamla barntårar från golven 

och städar undan ketchupfläckar på den vita trappan, 

från en bortglömd middag för längesedan. 

 

lådor packas, 

möblerna flyttas ut, 

allt blir en enda röra på vardagsrumsgolvet. 

 

på en av dörrarna på övervåningen sitter hundratals klistermärken kvar. 

vi låter dem sitta där, 

ett enda litet synligt tecken av familjen som redan flyttat därifrån. 

 

vi vädrar ut alla skratt som hänger i luften, 

låter inga känslor finnas kvar. 

vi sopar upp gammalt groll 

och torkar bort drömmarna som fastnat i springorna i träpanelen. 

ingenting ska lämnas vidare till nästa familj. 

 

när vi är klara stänger vi dörren om oss och låser innan vi åker därifrån. 

sedan tittar vi aldrig tillbaka. 

det är någon annans nu, 

en annan familj ska få samla känslor i hörnen 

och ställa minnen på rad på fönsterbrädan.