mitt lilla pulserande hjärta 

exploderar nästan av längt, 

efter ett stilla aprilregn 

som kan bygga bo i mitt hår. 

 

ett regn som tar sig innanför kläderna 

och lägger sig som en tunn hinna över huden. 

som en påminnelse 

om att det gråa är vackert, 

självklart enkelt och livsnödvändigt.