hand i hand vandrade de omkring på smörblomsängen och skrattade åt livet. de plockade de gulaste av smörblommor och lade i korgen som redan var till hälften fylld med hundkäx och timotej. klockan var nästan nio, men det hade precis börjat skymma och kvällsluften var varm och behaglig. 

 

de två vännerna hade tidigare under kvällen tagit en paus från allt och sprungit barfota ut i vattnet. kläderna behöll de på och de sprang tills de ramlade och började skratta när deras tunna, vita spetsklänningar blev alldeles blöta. skratten var ärliga och rakt på sak, de båda vännerna delade samma känsla av glädje. de kramade om varandra och lovade att aldrig skiljas åt. 

 

sedan tog de sig upp på land och ut på den väldiga ängen, fylld av de gula små blommorna. när de hade fyllt korgen letade vännerna upp en liten grässlänt där de slog sig ner och tillsammans började de göra kransar av deras nyplockade blommor. där satt de tills skymning blev gryning och korgen var tom på blommor.

 

halv fem på morgonen gick de båda vännerna hand i hand, med varsin smörblomskrans på huvudet och lyste upp skuggorna som solen inte hade hunnit jaga iväg än. 

 

en hastig blick på varandra och de förstod varandras signaler. leendena sa mycket, men deras klara ögon sa allt. de skulle aldrig skiljas åt, aldrig någonsin.