vinden leker med höstlöven, 

på samma sätt som vi lekte med varandras känslor. 

du vet den där sommaren, 

innan våra inre känslostormar kolliderade med varandra. 

 

sen blev det tyst, 

alldeles vindstilla. 

känslorna svalnade 

lika snabbt som solen gick ner om kvällen. 

 

den här hösten kommer inte att handla om oss två, 

hur mycket du än vill det 

och hur gärna jag vill få mig själv att tro det. 

förlåt, men det är nog bra så. 

 

nästa gång vi ses, 

då ska jag lämna mina konstlade känslor 

med kappan i hallen. 

 

nästa gång vi ses, 

då ska du hejda dina känslor 

innan jag står i din hall, 

redo att hänga av mig både kappan och känslorna. 

 

vi måste göra så 

för att undvika fler kollisioner. 

jag vill inte virvla runt som ett höstlöv 

i en storm som du har orsakat.