inne i stan, 

där blir stegen lite lättare att gå. 

på kullerstensgatorna 

kan jag vandra fjäderlätt fram, 

bland de låga trähusen 

och planterade blommorna. 

 

min fristad finns där. 

på stigarna längs med vattnet, 

vid det stora runda bordet 

på stadens bibliotek 

och just där, 

bland de låga trähusen 

och planterade blommorna, 

där hör jag hemma. 

 

där är himlen klar 

och luften lättare att andas. 

 

när solen tittar fram, 

ser ni mig vandra omkring 

längs med fasaden på kyrkan. 

klockorna ringer in, 

till gemenskapen och tryggheten. 

 

jag kan stå där utanför 

och bara andas frihet. 

där vet jag vem jag är 

och hur mycket jag klarar av.