vårskrik.

så fort solen vågade sig fram, 
vällde de efterlängtade vårkänslorna över mig 
och min genomfrusna själ började genast tina. 
mitt inre vårskrik tog över det sunda förnuftet 
och min kropp spratt till och började dansa. 
jag brast ut i ett bubblande skratt 
som skulle ha smittat av sig på vem som helst som hade hört mig. 
 
det fanns inget lugn i mig, 
inte någonstans 
eller på något sätt. 
"ge mig mer", tänkte jag, 
min själ behöver vakna till liv nu. 
 
så ge mig den första citronfjärilen, 
lysande gul, vacker och okontrollerad i vinden. 
ge mig solstrålar som letar sig in i mitt sovrum 
och väcker mig tidigt om morgonen. 
snälla ge mig något av det finaste jag vet, 
en äng som färgats vit av praktfulla vitsippor. 
och ge mig humlor, 
surrande, fascinerande små humlor. 
 
jag behöver mer nu, snälla ge mig mer. 
kommentarer

kommentera inlägget här:

namn:
kom ihåg mig?

epostadress: (publiceras ej)

url/bloggadress:

kommentar:

trackback