nu låg den lilla staden inte längre i sin vinterdvala, 

våren var verkligen här. 

folk letade sig ner till vattnet 

och på uteserveringarna samlades man 

för att tillsammans dricka eftermiddagskaffet. 

 

alla var ute. 

barnen lekte vid den stora lekplatsen, 

de gamla tanterna gick på gemensamma hundpromenader 

och ungdomarna låg i gräset och solade. 

 

jag och min vän köpte glass, 

sedan avnjöt vi den på en brygga i närheten. 

vi doppade fötterna i vattnet som var fullt med småfisk, 

fascinerades av änderna 

och njöt av att komma ifrån ljudet från bilarna en stund. 

 

sedan gick vi en liten bit, 

satte oss på en bänk och tittade på den väldiga fontänen. 

måsarna skriade en bit därifrån, 

småfåglarna sjöng för oss 

och himlen ovanför var klarblå och fri från moln. 

 

där slog det mig, 

dagar som denna är det lätt att trivas med livet 

och det finns inte mycket att klaga över 

i vår lilla stad, 

när den äntligen vaknar till liv. 

 

när knopparna slår ut, 

gräsmattorna och rabatterna fylls med blommor 

i regnbågens alla färger 

och allas våra bittra hjärtan tinar. 

 

då finns det mycket att älska 

i den lilla staden vid vänerns kant.